Torpet

Bertil är pensionär och bor i "Undantaget" på gården där han växte upp. En kväll tar han fram sina gamla anteckningspärmar och minns det år, 1965, då han som fyrtioåring bestämde sig för att leva helt ensam i ett torp djupt inne i skogen - utan radio, tidningar eller andra människor, bara med det han kunde odla, hugga ved till och läsa.

Genom anteckningarna vävs torparåret samman med minnen från ett liv på resande fot som teaterarbetare, en förlorad kärlek och familjens långsamma förändring genom generationerna. På ålderns höst får Bertil oväntat sällskap av en barndomsbekant, Signe - en sista, stillsam kärlekshistoria som påminner honom om att livet, likt floden, alltid rör sig mot sitt mål.

Torpet är en stillsam, reflekterande roman om ensamhet, minne och åldrandets villkor, tätt förankrad i den svenska landsbygdens natur och årstider.