En av den västerländska litteraturens grundpelare
»De mest rörande rader litteraturen har åstadkommit.« Jorge Luis Borges
Vilse i en mörk skog möter poeten Dante den store skalden Vergilius, som berättar att han har sänts av Dantes älskade Beatrice för att rädda honom. Vergilius erbjuder sig att leda Dante ut ur skogen, men då måste de ta vägen ner genom Helvetet och dess nio kretsar, vidare till Skärselden, för att slutligen nå Paradiset där frälsningen väntar.
Den gudomliga komedin skrevs i början av 1300-talet och fick redan under medeltiden ett enormt genomslag även utanför lärda kretsar, på ett filosofiskt och religiöst plan såväl som ett rent språkligt. Verket har haft ett närmast oöverskådligt inflytande och betraktas sedan länge som en av den västerländska litteraturens verkliga grundpelare.
Här i översättning av Nils Gösta Valdén.
DANTE ALIGHIERI [1265–1321], född i Florens, var en italiensk författare, poet och filosof. Genom att inte skriva på latin utan i stället använda sig av den folkliga toskanskan hade Dante en stor inverkan på etablerandet av den italienska som talas i dag. Den gudomliga komedin betraktas som ett av medeltidens viktigaste diktverk, och som det största litterära verket skrivet på italienska.