Hur kan det komma sig att det stora flertalet tyska universitetsfilosofer gav sitt stöd till Hitler och nazismen 1933. Vilka argument användes för att legitimera det som Martin Heidegger kallade rörelsens ”inre storhet och sanning”? Hur ska man förklara den utbredda antisemitismen bland tyska filosofer långt före Hitlers maktövertagande?
Boken är en skrämmande skildring av en intellektuell civilisationskollaps, av hur tyska filosofer inte bara var villiga att gå den nya regimens ärenden utan redan under Weimarrepublikens kaotiska år bidrog till att utveckla det totalitära tankegodset. Tre filosofer som bekände sig till det nationalsocialistiska projektet behandlas ingående: Martin Heidegger och de idag glömda, men den gången centrala gestalterna, Alfred Baeumler och Ernst Krieck. Den så kallade ”judefrågan” ges en idéhistorisk belysning och vi får ta del av nationalsocialistiska filosofers och teologers försök att frikoppla kristendomen från judendomen och att anknyta till fornnordisk religion. En fråga som diskuterades på största allvar var: vilket blod rann i Jesu ådror?
Nils Gilje är professor emeritus i filosofi. Han har varit verksam vid universitetet i Bergen. På svenska finns böckerna "Samhällvetenskapernas förutsättningar" (med Harald Grimen) och "Hermeneutik som metod: en historisk introduktion". Båda är utkomna på Daidalos.